NoSuperhuman

 

Saker och ting börjar reda ut sig nu! Min konstanta trötthet har börjat ge sig och jag kan sova på nätterna.

Har varit en trevlig helg! Var ut i fredags med massa trevliga folk och fick många goda skratt. Gårdagen spenderades på Lindvis tvrums golv haha! Låg i fosterställning och åt chips. Skulle egentligen dricka igår också och åka till Kåbban, men jag mådde fan som en påse skit haha! Lindvi pallrade sig dock ut, jag stannade kvar hos henne :) Somnade på golvet vid 4-5 tiden imorse och sen så sov jag till 10. Nu har jag så där lagom ont i kroppen!
Nästa helg blir det bara att ta det lugnt och eventuellt jobba (hoppas) För helgen efter det är det vintermaaaaarknaad! :D whooopwhooop! Fan vad kul!!!

Har stått i duschen i en liten evighet, fy vad skönt! Nu har jag dragit på mig mjukiskläder och ska bara vara :)
Var även förbi Emelie tidigare idag och drack kaffe å surrade skit. Tog med mig Nova och Smilla hem till mamma och pappa å åt middag innan jag gick med dom till bussen. Mina små prinsessor! Vi trodde bussen skulle gå 16:45 så vi var där kring 20 i men då visade det sig att den skulle gå först 17:10 så vi gick till statoil och fördrev tiden med att pröva solglasögon. Slutade med att dom fick varsit par :)

 

Nu ska jag lägga datorn åt sidan och koka mig lite te!
Puss på er alla underbara människor!

 

Man kan läsa om mobbning dagligen i tidningar och på nätat. Man kan läsa om mobbning som lett till självmord.
Jag blir så ledsen i hjärtat, varför är man så ond? Ni som mobbar andra, varför gör ni det, får det er att känna er som större människor eller vad? Förklara för mig för jag vill så hemskt gärna veta vad som snurrar i era huvuden och hur ni har hjärtan till att göra så.
Tänk om det där sista du kläckte ur dig blir det sista som behövs för att någon tar livet av sig. Du kanske inte tyckte det var så "farligt" Du sa ju faktsikt bara att h*n är ful? Det är mer än tillräckligt. Då får du leva med ett liv på ditt samvete.. 

När jag var åtta år så började mitt helvete. Min syster tog livet av sig. Det var lugnt i skolan då, men hennes bortgång förändrade mig och jag var inte rikigt som alla andra barn. Med tiden blev jag utstött, efter ett tag så övergick det till mobbning. Dom andra barnen kunde ställa sig i en cirkel runt mig och skrika medan lärarna stod på sidan om och låtsades att det regna. 
Det blev möten i skolan, med klassen. Killarna med en lärare och tjejerna med våran klassföreståndare. Nu minns jag inte hur ofta vi hade dom där, om det var en gång i veckan eller varje dag, jag vill få för mig att det var en gång i veckan. Möterna hade vi i alla fall pågrund av mig, för att jag inte passade in.
En dag så frågade våran lärare varför jag inte fick vara med, alla började puffa varandra i armarna och viska. Tillslut så säger en av tjejerna "Men ingen här tycker om Ellen" då ringde klockan och det var dags att gå på rast.
En annan dag så sprang jag över skolgården med dom efter mig. När jag sprang utanför skolgården så stannade dom och gick till läraren och sa att jag var utanför, vilket man inte fick. Jag for hem, där berättade jag för mamma vad som hade hänt och hon ringde till skolan. Efter ett tag så fråga hon mig om jag ville gå tillbaka till skolan, det ville jag. Sagt och gjort, när jag kom dit fick alla rada upp sig och be om ursäkt. Det som gjorde mest ont var nog att min bästa och enda vän var en av dom.

Jag började mellanstadiet i tron att allting skulle blir bättre. Det var nytt folk, dom som hade gått i min tidigare klass behövde jag inte träffa lika ofta. Men nu var det mer folk, fler som kunde vara elaka. 
Jag hade bestämt mig för att det här ska bli bra, jag kommer må bra nu. Orden blev hårdare det sas saker som "Det är ditt fel att din syster tog livet av sig" och "Du kan ju gå och hänga dig som din syster" Jag började skada mig själv, det blev ännu värre. Så var det hela min skoltid tills jag gick ut nian.
Började på gymnasiet och gick IV ett år för att plugga upp mina obefitliga beyg. Jag gick där ett år, sen hoppade jag av. Inte för att någon var elak där, men jag var livrädd för folk. Så fort jag tänkte på skolan blev jag spyfärdig.

Jag var helt förstörd.
Men jag lever idag. Jag låg på botten och jag var trasig, men jag är här idag. 
Jag kommer aldrig att glömma vad dom gjort mot mig, men jag förlåter dom.
Jag kommer heller aldrig bli hel, men jag är stark och jag är ödmjuk.
Och viktigast av allt jag älskar livet.

Ni som är utsatta, glöm aldrig att ni är har lika mycket rätt till att leva och vara lyckliga som alla andra. Och ni är inte ensamma.. Jag vet hur det är att känna sig ensam i ett rum fyllt med människor.
Men det är ni inte, ni ÄR älskade och folk skulle visst bry sig om ni försvann.
Gör ingenting dumt, att ta livet av sig är en permanent lösning på ett relativt temporärt problem.
Tänk på vad ni utsätter era familjer för, ingen ska behöva gå igenom en sån förlust. 

 

Kärlek och Respekt!

 

Hoppas, hoppas, hoppas!! Att jag får sova inatt. Håller på att tvätta hela min garderob och förmodligen hela linneskåpet också med tanke på hur sjukt mycket sängkläder och handdukar! Har väl ungefär två maskiner kvar nu.
Hoff, vad fruktansvärt tråkigt! 

Imorgon blir det jobb 12-21, det ska blir ganska.. Kul! Eller något. Är för övrigt ganska trött nu fär ovanlighetens skull. Nu har det vänt helt, från att vara trött och hungrig hela tiden till att inte känna någon trötthet eller hunger alls.
Nå väl nu ringer klockan, dags att springa ner i källaren!

Just nu sitter jag nermyst under täcket i fåtöljen med en kaffekopp i handen och funderar över framtiden :)
Jag har bestämt mig för att stanna kvar i Jokkmokk och bara försöka göra det bästa av allt. Jag ska börja plugga, sluta röka, sluta snusa och börja träna. Hej nya liv! Haha.. Får väl se hur bra jag lyckas. Men plugga ska jag göra, resten av sakerna är ju oserr ;) Men jag tänkte kanske försöka se lite fräsch ut till sommaren, nu är det slut på att se ut som ett spöke! 

Å så stora planer haha.. Skönt att jag it ens tror på det själv. Nej nu gäller det att ha lite självdiciplin!
Ska även ändra mina matvanor, eller.. skaffa nå matvanor kanske jag ska säga.

 

Nu ska jag slänga mig i duschen och drick lite mer kaffe :)

 

Jag försöker släppa ilskan men jag blir gång på gång påmind om varför jag är arg. Jag saknar min familj.. Pratade igår om all skit som har varit och om hur det var innan det här hände.. Det fick mig att inse hur mycket jag älskar min familj. Satt och pratade med två tjejer var av en av dom har varit med länge nu och känner mig och den andra har ingen aning. När min nära vän skulle beskriva oss så sa hon "Man brukar ju säga att man står varandra nära i en familj, men alltså.. Ellens familj är så jävla tighta. Det är en superfamilj!" Det liksom högg till i hjärtat. 
Jag har varit ärlig och sagt vad jag tycker, tänker och känner. Givetvis så hade jag inte behövt vara så brutal och jag är fullt medveten om att jag har varit rent av elak. Men jag tänker inte be om ursäkt för det och jag tänker definitivt inte be om ursäkt för den jag är. Paniken som bryter ut när man ser hur allt rasar, men ser hur allt faller samman.. Och jag kan inte göra något.. Ångesten som smyger sig på om nätterna som sen eskalerar i ångestattacker tar all min energi. 

Jag tänker på min trasiga familj varje dag men jag har, i allt detta kaos hittat någon som får mig att tänka på annat. Som får allting att kännas så mycket lättare och ja.. Som alltid få mig att le :) Tack för att du finns underbaraste du!

"Sorg har rivit och bitit i oss, lyckats slita oss i bitar och spridit ut oss..
Men vi hittade dom borttappade bitarna och lagade oss så gott vi kunde.
vi kommer aldrig bli hela.
Vi kommer alltid sakna en bit som vi aldrig kommer hitta.
Den djupaste och tyngsta sorg av alla har vi besegrat tillsammans.
Sorg och ångest fick oss på fall och misshandlade oss tills smärtan var outhärdlig,
men vi reste oss upp starkare än någonsin.
Ni är min styrka,
mitt kött och blod,
ni är mina hjältar.
Vi kommer alltid vara trasiga."

-eller bara en trötthet som dansar?

Jobba.Äta.Sova.Jobba.Äta.Sova.Jobba.Äta.Sova.Jobba.Äta.Sova. Det är allt jag orkar med.
Jag har dock pallrat mig iväg och socialiserat lite dom två senaste dagarna, tänkte göra det idag också men jag orkar inte.. Blir så sjukt leds. Hatar att vara så här orkeslös! GAH!!
Kan bara våren komma så jag får tillbaka livsglädjen? 

Är inte speciellt sugen på att dricka heller.. Men som det ser ut nu så är det bara då jag orkar vara bland folk.
Får panik annars.

Ska faktiskt och äta middag men nå härliga folk imorgon, ser fram emot det :) Blir väl en och annan öl också (tack och lov) Bara jag känner ett liiiiiiitet sug i alla fall.. 

Nå jag kan fortsätta mala på om hur trött jag är men istället så slår jag igång en film och flyr verkligheten en timme eller två. God natt på er!

 

 

 

 

Äntligen lider denna dagen mot sitt slut. Jag har städat nedrevåningen, trappen, övervåningen och så har jag tvättat kläder, sista maskinen är i nu :)
Har massa sängkläder och badakan som ska tvättar också men det hinns inte med ikväll då man egentligen inte får tvätta efter 22, håhå jag är en liten rebell! 
Fast dom som bor ovanför tvättstugan är ändå inte hemma så det stör då ingen egentligen. 
Hade kunnat tvätta klart imorgon men då ska jag jobba, det blir ett 12-21.15 pass. Ser fram emot det!
Jag ska även höra om eventuellt jobb på julafton och jul dagen :) Men jag måste deala lite om julen, haha!
Vi har ju frukost klockan 9 och middag klockan 16 hade vart perfekt om jag fick jobba 07-09 sen rast till 10 och sen  jobba till 16. 
Men jag får väl se, jag antar att det mest finns jobb mellan 12-21, men du har jag banne mig it tänkt jobba. Juldagen hade jag kunnat jobba 7-16 och nyår samma :) Meeeeen får väl se vad som säger imorgon :)

Haha juste, syrran läste mitt tidigare inlägg och skrattade åt mig... Jag hade skrivit "jag har alltid påstått att jag är bättre än någon annan" Satan vad självgod jag lät, och helt galen formulering.. Vilket fall så skulle det självklart stå ALDRIG inte alltid.. haha!


Nu checkar jag ut, darn vad trött jag är!

 

Har varit så fruktansvärt trött senaste veckan (typ), kanske har med årstiden att göra? Brukar få någon släng av nedstämdhet såhär första vinter perioden. Sjukt jobbigt! Jag har ingen större lust att umgås med någon, jag ligger i soffan om dagarna och rör inte en fena. Enda gången jag går ut är när jag ska hämta posten, släppa ut hundarna eller röka. 

Julen närmar sig med stormsteg och jag vill vara glad! Men jag känner ingen direkt lycka om jag ska vara helt ärlig.
Det ska bli jättekul att Elin, Jimmy, Jack, Nadja och Thomas kommer hit, det ser jag framemot! Men ändå.. Jag har en känsla av att den här julen kommer bli annorlunda, inte samma som förut.
Jag måste ändra inställning! Hoff, det blir vad man gör det till!! Kanske känns lite udda då det är första julen i den här lägenheten ;D Och jag antar att julkänslan kommer att infinna sig när familjen är samlad <3


"Jag hade slagit till dig om det inte vore för att jag är emot djurmisshandel" HAHA så kan jag känna ibland!
Jag har även bestämt mig för att klippa kontakten med alla människor som bara suger ut all min energi och egentligen inte tillför så mycket annat än tråkigheter i mitt liv. Jag klarar mig så bra utan sånna :)
Bara synd att andra fina människor kommer i kläm när man tar sådana beslut, men sånt är livet. Negativa människor går fet bort! :D 

 

Att skriva inlägg som så tydligt är riktat mot personer, är inte det nästan lika illa som att faktsikt skriva ut namnen?
Så tycker jag i alla fall. Men i alla fall, om man nu är en större person om man ber om förslåtelse varför gör man inte bara det då istället för att sitta och skriva om det?

Jag själv vet att jag är skyldig en och annan nån slags ursäkt, men jag tänker inte be om ursäkt "bara för att" Jag ber om ursäkt när jag känner att personen förtjänar den, inte för att personen kräver det. Varför skulle jag säga något jag inte menar? Det blir bara himla konstigt och sen går man och trycker ner ilskan som man egentligen känner mot personen.. Nej vet ni vad!
Förut bad jag om förlåtelse fast jag egentligen inte gjort något, slängde ur mig orden "förlåt" hit och dit. Men nu är det slut med det, känner jag att jag har gjort fel FINE! Men annars? Aldrig i livet.

Någon som sårat mig sitter och skriver att det vara är svaga som inte ber om förlåtelse och skriver att h*n alltid ber om ursäkt när h*n gjort något fel.. Är det inte det som kallas dubbelmoral? 
Jag blir så irriterad!


Och om andra kan rikta inlägg mot "oss" så kan jag rikta inlägg mot dom.
Ja, jag vet att man inte behöver sjunka lika lågt.. Men jag kan inte låta bli, för jag har aldrig påstått att jag är bättre än någon annan. Om det hade vart fallet så hade jag inte brytt mig om dessa löjliga fasonerna.
H*n å andra sidan, anser sig vara mycket större människa än oss.. 

Nå tur att jag inte är en medelålders kvinna som lever ett fantasi liv ;)
Jag är nitton år och jag har hela livet framför mig!

 

Blev väckt nio imorse av en man som ringde till mig.
Jag hade skrvit ett mejl angående en sängstomme och då bestämde han sig väl för att ringa mig. Mannen berättade ungefär hela sin livhistoria för mig trött och irriterad men jag hade verkligen inte hjärta att säga att jag inte hade tid att lyssna, han var ju faktiskt 88 år. Söt gubbe!
Tillslut sa jag att jag skule återkomma om jag vill köpa sängen :)

Det gick väl ungefär tio minuter så ringde Lovisa som är sjukt nyfiken på vad hon ska få i julklapp av mig. Hon är väldigt skeptisk till att hon kommer att gilla de, men jag vet att hon kommer att älska de ;)
Mihi, så 1 av 400000 julklappar köpta! Känns bra. Det är sånna här gånger det är "jobbigt" att ha en stor familj haha! 
Men eftersom vi är just så många så brukar vi inte köpa julklappar till varandra, bara till barnen :)

 

Jag ska ringa till Tommy så jag får prata med flickona, jag måste ju veta vad dom önskar sig! Jag vet i alla fall varsin grej dom ska få men det kändes lite tråkigt så jag får väl köpa något mer.
Här när jag var med Nova och Smilla när Tommy och Hannah var utomlands så sa Nova något om att hon ville ha en beyblade men det har väl hunnit blåsa en del vindar sen dess.

Sen måste jag ringa till Karin så jag får veta vad Tristan önskar sig, haha säkert nå spel av något slag om jag känner min brorson rätt!

Jack och Love har jag inte en blekaste vad jag ska ge.. Hm får lösa det där ;)

Nu ska jag ringa ett litet samtal sen får vi se om allt går enligt planera, får väl hoppas på det ;)
CIAO

 

 

 

Tänk om man skulle börja gå på magkänsla och kanske lyssna på sitt hjärta.
Jag undrar vart jag hade varit då.. Hade mitt liv sett ut såhär eller hade det varit helt annorlunda?
Hur tror ni att era liv hade sett ut om ni hade valt den där linjen i skolan som ni egentligen ville gå istället för att välja den linjen där era vänner fanns? Eller kanske sagt till den där personen för 10 år sen, att du tyckte om h*n?
Det är så mycket som hade varit annorlunda.. Bara man lyssnat på sig sjäv för en gångs skull.

Just nu så är jag väldigt delad.. Vet inte om jag ska gå efter magkänslan eller hjärtat?
Sjukt jobbigt måste jag säga! Det spritter i hela kroppen.

Mja.. Nu ska jag gå och lägga mig och fundera över mina valmöjligheter :)
Good niight y'all!

 

Eftersom jag inte vill att vissa personer ska läsa min blogg så har jag nu lösenords skyddat den :)
Det är tillsvidare i alla fall.. Det är nog bäst så här!

I övrigt så har jag haft en bra dag, har haft sämre dagar. 
Har bara tagit det lugnt och typ umgåtts med bästa Fanny :)
Imorgon blir det jobb 12-21 sen antar jag att det blir ännu en lugn kväll hehu! Fredag är väl tanken att vi ska dricka.. Det kommer bli awesomeeeeee!! Och förmodligen kaos ;D 

Well nu ska jag krypa ner i sängen och nörda lite mobilspel, nighty!

 

Ibland känns det som att det lättaste vore att bara släppa allting.
Att bara glömma.. Just det, "bara".
Det kanske kommer att lösa sig i slutändan, men det kommer aldrig bli som förut.
Jag står fortfarande för allt jag sagt och gjort, absolut!
Men jag visste inte att en person kunde rasera allt.

Och visst, man kan få sitt hjärta krossat av någon, men det kommer alltid någon ny, det blir bra igen.
På något vis blir det alltid bra igen.. Ja ni fattar..
Men det här handlar om mitt kött och blod. 

Om dom som jag älskar mer än livet.
Dom som jag utan att blinka skulle gå i döden för.

Min mamma.. Har inte hon gått igenom nog..? Älskade, älskade mamma.
Varför kan du inte se att det är av kärlek hon gör det här.
Hon slåss för barnen skull, för deras välmående.
Hon slåss för våran familj.

Det är så galet det här.
Helt jävla overkligt..
Förut kom folk alltid fram till mig och sa:
"Ellen.. Ni är dom starkaste jag vet."
"Tänk om jag också hade haft så starka band till min familj."
"Ni har alltid varandra att falla tillbaka på.. Ni ställer alltid upp för varann"

"Som man är det min plikt att skydda min familj"
Ja, och jag skyddar min familj.. Förstår du inte det?
Självklart älskar jag honom, han är ju trots allt min bror.


Själen har domnat.
Tårarna smakar bittert, kan det vara så min själ smakar?
Vid vare hjärtslag känns det som att bröstkorgen ska brista.
Varför kan inte du också domna?

Jag hatar det här, men jag hatar henne mer.
Vart gjorde du av med min bror? Vart tog han vägen..
Han skulle aldrig göra så här, aldrig.

Förstår att ni kan tycka att det här är sjukt ointressant att läsa om..
Men jag måste får skriva av mig.

 

Gårdagen spenderades med sjukt härliga människor, 

kändes skönt att få glömma verkligheten för ett tag.

Blev några öl och massa svammel, sen krogen där det var fantastiskt lite folk!

Men kul hade jag i alla fall. Det känns i kroppen idag att jag dansade och var uppe till 5 imorse hah!

Jag har intagit soffläge med Tyson och jag fan i mig inte planerat att gå härifrån.

Gjorde ett ryck och stekte hamburgare men det är bog ungeför så mycket jag kommer att göra :)

 

Nuuuuu blir det en liten pn innan Lindvi kommer hem och skäller på mig.

hejs!

 

 

De blev ett jävla liv pågrund av mitt förra inlägg, jag har fått arga sms och meddelanden på facebook. Men saken är den att det är upp till var och en om man vill läsa det jag skriver, det är absolut ingen som är tvingad.

Sist jag kollade så levde vi ett fritt land och at yttrandefriheten var ett fakum.

 

Men jag tycker det är helt räTt att folk skriver vad dom tycker och tänker, alla har sina åsikter och vill man dela med sig av dom så ska man göra det men då ska man också stå för dom och sedan kunna ta en diskussion utan att hetsa upp sig kring det.

 

Jag tänker inte ta bort något jag skrivit.

Jag ska stå på mig och jag tänker inte ändra på mig för att göra någon annan lycklig.

Fast ni som nu tycker att jag gjort fel.. Hur mycket vet ni egentligen om det som hänt?

 

 

 "Visst älskar man sitt/sina barn, vad dom än gör? till sista andetaget. 

Kan man välja bort sitt barn? För att den inte gör som man vill/tycker? .Fast barnet är vuxen och har egna barn så är det ju ändå ens barn?.Det finns föräldrar som bryter med sitt eget barn; kastar skit på den, talar illa om sitt barn, smutskastar sitt barn . Hur kan man göra så?


Idag är jag tacksam över min barndom och mina föräldrar, jag vet att vad jag än gör finns dom alltid där för mig, jag har gjort mycket i mina dagar som jag inte är stolt över.Men har alltid litat på och känt mig trygg med mina föräldrar, jag är "rik" inser jag.Jag har genuina föräldrar och riktiga blodsband

Tack säger jag !"

Så här skriver en viss person i sin blogg. 
Hon riktar alltså det här till min mamma, alltså hennes svärmor.
Hon är så fruktansvärt elak, det var han som bröt med mamma! Det var han som valde bort sin mor, för en tjej.
Jag har valt att bryta kontakten med honom för att som det är nu så gör han mer skada än något annat.
Jag trodde aldrig att någonting skulle kunna splittra våran familj inte efter allt vi gått igenom tillsammans.
Efter att vi förlorade Anna, som var syster och dotter, så trodde jag att vi skulle klara oss genom allt.

Och sen att den här person bara har kärlek så det räcker åt sina barn och inte hans.. BULLSHIT!
Hon valde att flytta ihop med honom och var väl medveten om hans två flickor som han har på heltid.
Det är förjävligt. Sen fick hon sin tiaattack. Så hon orkar inte med så mycket, är ofta trött och så vidare.
MEN, hon orkar fara till sina vänner och dricka, hon orkar fara på gymmet.. Men vadå, hon orkar inte ställa upp för två småbarn? 
Två veckor efter att hon fick sin Tia så skrev hon i sin blogg att hon varit i Uppsala och tagit det lungt.
Jo tjeeena.. Vem tog hand om henne när hon var dyngrak där nere? Jo jag.

Som hon själv säger så ska man lära sig att prioritera rätt.. Låter det som att HON gör det då?
Nä vet ni vad..

Det här är det värsta jag har varit med om och det ska ni veta.. Jag har varit med om mycket.

Och allt det här är pågrund av att hon inte kan/vill ta till sig barnen..
Jag hoppas och tror att han kommer att öppna ögonen.

Man ska inte glömma vem man är, sina rötter. kött och blod och vilka som alltid funnits där.
Jag har så mycket jag vill skriva, men det gör ont.
Jag går sönder utan min familj..

Och jag förmodar att du kommer läsa det här..
Du fortsätter mala på om att jag måste må så dåligt..
Du har rätt, jag mår dåligt över att jag inte lyckades hålla ihop min familj.
Jag mår fruktansvärt dåligt, men jag hoppas att du mår bättre av att sitta och trycka ner mig, det hoppas jag verkligen att du gör. Hoppas att det får dig att känna dig som en större människa.
Du har förstört mitt liv.. Ja.. Det har du verkligen för min familj är mitt liv. 
Tack.

 

Drömmer mig bort mot helgen å maskerad!
Testade sminka mig som en döskalle för första gången idag :)
Jag ska nämligen göra nå sånt till helgen hade jag tänkt.
Tristan tyckte det var häftigt så jag fick sminka honom (Han skulle på halloweendisco ikväll)

Det blev nog bättre första gången, det jag gjorde på mig själv.. Det är alltid svårare att sminka andra :P

 

 Alltså Ben Howard.. Jag älskar honom!
Hans musik är helt fantastisk. 

 

Åh för att inte tala om Newton Faulkner!

I lördags åkte jag och Lovisa till Kalix och drack nå öl.
Det var faktiskt kul, det trodde jag inte att det skulle bli. Jag var gooooode skeptisk!
Skulle åkt hem igår men det var fetdimma så Lovisa hade ingen större lust att köra hem och jag var väl inte direkt sugen att åka heller. 
Vi var däremot till haparanda en sväng, en av pojkarna sku ha nån jacka. 
Jag var gode åkrädd på vägen hem, jävla karl körde som att han hade stulit bilfan! HOJJA!
Nu är jag i alla fall hemma hel och REN!

Och juste, jag bojkottar Uppsala den här gången, biljetten får helt enkelt förfalla :)
Måste fixa med grejer här i Jokkmokk, så jag får väl åka ner efter jul då..

Nå bättre sent än aldrig kan väl tycka. Dessutom så hade jag ju bara blitt där till jul.

Jag antar att jag ska på Farmen eller te Gällivare till helgen på rejtantajtan då..
Eller så är jag tråkig och stannar i Jokkmokk å ruttnar med alla andra tråkjävlar ;)

Äh med lite alkohol i blodet så är nog alla ganska roliga ^^

 

Om 45 minuter får jag gå hem! 

Det har varit en jobbig natt, massa spring och fruktansvärt ont

Jag är jättetrött.. Behöver verkligen sova känner jag.

Ögonen håller på att falla igen.. Hojja.

Det har varit en alldeles för lång natt i mitt tycke

 

 

Nåväl snart hem, piss å gå å lägg sog!

Kommer somna så fort jag lägger huvudet på kudden.

Jag hade tänkt ta 8 bussen till luleå men jag tror jag skiter it.

Hmmm.. haha tlött! good natt på er.. Eller god morgon ;)