NoSuperhuman

 

 

 "Visst älskar man sitt/sina barn, vad dom än gör? till sista andetaget. 

Kan man välja bort sitt barn? För att den inte gör som man vill/tycker? .Fast barnet är vuxen och har egna barn så är det ju ändå ens barn?.Det finns föräldrar som bryter med sitt eget barn; kastar skit på den, talar illa om sitt barn, smutskastar sitt barn . Hur kan man göra så?


Idag är jag tacksam över min barndom och mina föräldrar, jag vet att vad jag än gör finns dom alltid där för mig, jag har gjort mycket i mina dagar som jag inte är stolt över.Men har alltid litat på och känt mig trygg med mina föräldrar, jag är "rik" inser jag.Jag har genuina föräldrar och riktiga blodsband

Tack säger jag !"

Så här skriver en viss person i sin blogg. 
Hon riktar alltså det här till min mamma, alltså hennes svärmor.
Hon är så fruktansvärt elak, det var han som bröt med mamma! Det var han som valde bort sin mor, för en tjej.
Jag har valt att bryta kontakten med honom för att som det är nu så gör han mer skada än något annat.
Jag trodde aldrig att någonting skulle kunna splittra våran familj inte efter allt vi gått igenom tillsammans.
Efter att vi förlorade Anna, som var syster och dotter, så trodde jag att vi skulle klara oss genom allt.

Och sen att den här person bara har kärlek så det räcker åt sina barn och inte hans.. BULLSHIT!
Hon valde att flytta ihop med honom och var väl medveten om hans två flickor som han har på heltid.
Det är förjävligt. Sen fick hon sin tiaattack. Så hon orkar inte med så mycket, är ofta trött och så vidare.
MEN, hon orkar fara till sina vänner och dricka, hon orkar fara på gymmet.. Men vadå, hon orkar inte ställa upp för två småbarn? 
Två veckor efter att hon fick sin Tia så skrev hon i sin blogg att hon varit i Uppsala och tagit det lungt.
Jo tjeeena.. Vem tog hand om henne när hon var dyngrak där nere? Jo jag.

Som hon själv säger så ska man lära sig att prioritera rätt.. Låter det som att HON gör det då?
Nä vet ni vad..

Det här är det värsta jag har varit med om och det ska ni veta.. Jag har varit med om mycket.

Och allt det här är pågrund av att hon inte kan/vill ta till sig barnen..
Jag hoppas och tror att han kommer att öppna ögonen.

Man ska inte glömma vem man är, sina rötter. kött och blod och vilka som alltid funnits där.
Jag har så mycket jag vill skriva, men det gör ont.
Jag går sönder utan min familj..

Och jag förmodar att du kommer läsa det här..
Du fortsätter mala på om att jag måste må så dåligt..
Du har rätt, jag mår dåligt över att jag inte lyckades hålla ihop min familj.
Jag mår fruktansvärt dåligt, men jag hoppas att du mår bättre av att sitta och trycka ner mig, det hoppas jag verkligen att du gör. Hoppas att det får dig att känna dig som en större människa.
Du har förstört mitt liv.. Ja.. Det har du verkligen för min familj är mitt liv. 
Tack.