Jag ber om förlåtelse till mig sjäv,
"Säg mig nu, var det jag som gjorde såhär.
Har jag nu inga chanser kvar.
Har du mod att glömma allt vi har.
Ge mig en minut, jag kanske kan ta tillbaka.
Ta tillbaka allt."
Har jag nu inga chanser kvar.
Har du mod att glömma allt vi har.
Ge mig en minut, jag kanske kan ta tillbaka.
Ta tillbaka allt."
Idag känns det som att solen lyser bara för mig!
Jag har bestämt mig för att inte snöa in på det här nu. Jag har fortfarande kvar en underbar vän och det är jag tacksam för :) Det kommer garanterat vara väldigt knepigt men det klarar vi!
Jag är bara 19 år, jag ska leva livet! Är det inte så? :D
Jag tror dessutom att jag inbillar mig att jag vill ha det här mer än vad jag egentligen vill. Det blir alltid mer intressant när det är svårare att få. Det är just typiskt mig! haha.
Men jag har nu haft min underbara familj som försökt muntra upp mig, jag har dock inte velat bli glad tror jag.
Inte fören nu! Jag har pratat med bästa Emelie och hon fick mig att inse att det finns så många andra där ute, någon måste väl ändå vilja ha mig? :o Tror jag.. Annars för jag väl leva ensam med en drös katter ;)
Men jag har nu haft min underbara familj som försökt muntra upp mig, jag har dock inte velat bli glad tror jag.
Inte fören nu! Jag har pratat med bästa Emelie och hon fick mig att inse att det finns så många andra där ute, någon måste väl ändå vilja ha mig? :o Tror jag.. Annars för jag väl leva ensam med en drös katter ;)
Det känns fortfarande tomt. Men allt kommer bli bra, tillslut!
