NoSuperhuman

If I go crazy then will you still call me superman?

11 år

Publicerad 2012-10-18 15:52:00 i

Idag är det precis 11 år sen våran värld raserades..
11 år sen mamma ringde till min skola och jag blev hemskickad,
jag minns fortfarande hur dom andra i min klass blev sura för att jag fick gå hem tidigare.
"Det är inte rättvist, varför får Ellen gå hem tidigare än oss?!"
Jag hade gärna bytt med någon.. Jag förstod att det var något som var fel och när jag kom till våran parkering och såg polisbilen så blev jag helt kall
"Har dom kommit för att ta mig från min familj..?"
Tankarna snurrade, jag satt mig på en parkbänk och tänkte igenom alla hyss jag gjort..
När jag kommer in genom dörren möts jag av Lindvi..
Hon står och gråter lutad mot väggen till köket och säger
"Ellen.. Anna är död."
Jag var 8 år och jag trodde mitt liv var över.
Jag gick in till köket och satt mig i pappas knä bredvid mamma och lyssnade på prästen..
Hon hade hängt sig.
Det var där vårat helvete började.
Det var då vi gick sönder.
Idag har det gjort oss till starka människor, vi är starkare än någonsin.
Det går inte en dag då jag inte tänker på henne..
Tänk om vi hade fått sova hos henne den natten som det var tänk, hade hon funnits idag?
Tänk om psyket i gällivare inte hade avvisat henne, hade hon då varit med oss?
Jag har så många frågor.
Jag älskar dig Anna.
Saknar dig, jag tror jag går sönder.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela